startsida

Samlaren

Effehjulter kröp fram under soffan och borstade av sig dammet. Jag hoppade högt av överraskning.

- Vad gör du under min soffa? När kom du dit?

- Letade efter dvd-videor eller cd-skivor. Du har inga under soffan. Men en massa damm.

- Visst, det känner jag faktiskt till. Båda delarna. Du hade kunna fråga mig. Men hur kom du in under min soffa?

- Kröp.

- Jaså, det är en sådan dag i dag. Det går som vanligt inte att få ett vettigt ord ur dig!

- Jodå. Jag har räknat dina dvd-skivor, cd-skivor, kompaktkassetter, vinylskivor, videokassetter och dina böcker. Vet du vad det blev?

- Åtskilliga, gissar jag.

- Det blev fyrtiosex!

- Fyrtiosex? Jag har alldeles bestämt mer än fyrtiosex cd-skivor, så försök inte!

- Du har trehundranittioåtta cd-skivor, men tillsammans blir det fyrtiosex!

Ibland, nej för det mesta, är Effehjulter en besvärlig persedel, men i dag var han värre än någonsin. Jag hade inte tid med några gåtgissningslekar, men visste att jag inte skulle bli av med honom förrän han fick som han ville. Men hur hade han kommit in till mig, och gömt sig under soffan?

Alltnog, spelet var som vanligt hans och jag tog på mig den mest tålmodiga minen och frågade snällt:

- Vad menar du då med fyrtiosex? Det är väl alldeles uppenbart att summan av alla dessa mina medier måste vara större än fyrtiosex?

- Ha, den där repliken låter inte naturlig! Du låter som klippt ur någon dålig tidningsartikel!

- Detta är en dålig tidningsartikel, fräste jag otåligt, kom till saken!

- Jaså, skulle jag också vara klippt ur en tidningsartikel då?

- I högsta grad, sade jag, och om du inte uppför dig anständigt så klipper jag bort dig för gott. Alltså: Hur kan du påstå att jag har bara fyrtiosex skivor när jag har trehundranittioåtta?

- Det har jag aldrig sagt. Jag sade bara att summan blev fyrtiosex.

- Jaha ...

- Du har alltså tvåhundraarton dvd-skivor med video, trehundranittioåtta cd-skivor, fyrahundrafemtiosex kompaktkassetter, fyrahundratjugoen vinylskivor och sjuhundrasexton videokassetter. Dessutom har du ettusentrehundrasextiotvå böcker. Om man lägger samman den tid det tar att lyssna och titta på alla dessa skivor och kassetter och att läsa alla dess böcker så blir det sextontusensjuhundratrettioåtta timmar. Ungefär. Och då har jag inte räknat all musik du har på dina hårddiskar, i mp3-spelare och mobiltelefoner, eller alla dina rullband, DAT-kassetter och de konstiga stora EL-kassetterna eller VCR-kassetterna eller alla dina 78-varvare! Så sextontusensjuhundratrettioåtta är lågt räknat.

- Jag förstår nog ändå inte hur det kan bli fyrtiosex. Fyrtiosex vaddå förresten?

- Om du skulle lyssna och läsa oavbrutet, tjugofyra timmar om dygnet, så skulle det ta nästan två år att ta dig igenom alltihop. Sexhundranittiosju dygn noga räknat. Men då skulle du dö på kuppen, utan mat eller sömn.

- Nu börjar jag förstå vart du vill komma. Är det lönt att jag har invändningar?

- Naturligtvis inte. Eftersom jag gissar att du inte vill dö genast av ovan anförda skäl så antar jag att du bara ägnar en timme om dygnet i genomsnitt att läsa, lyssna eller titta. Du ska ju arbeta, äta, sova och diska också. Då räcker dina samlingar till niotusenfemtiofyra dygn, motsvarande fyrtiosex år. Hur gammal är du?

- Hur gammal jag är?

- Ja, frågan är om du kommer att hinna ta del av alla dina samlingar innan någon annan får städa upp efter dig!

- Nu måste jag alltså få protestera: Jag lyssnar ibland på musik när jag gör annat. Det kan alltså bli mycket längre tider än en enda timme om dagen. Dessutom är det många skivor som jag bara lyssnar till enstaka delar av. Och en hel del av böckerna läser jag inte från pärm till pärm. Det är uppslagsböcker och referensverk av olika slag. Och videoskivorna: Vi är fler i familjen som hjälper mig att titta på titlar som Döden i kylen, Den blodige slaktarens svärmor och liknande.

- Så du tycker inte att du har för många skivor då, frågade Effehjulter, nästan lite upprymd.

- Nej. Har aldrig tyckt.

- Då tillhör du alltså samlarsläktet, sade Effehjulter triumferande, drog fram ett litet block och kryssade i en ruta. Jo, ni är många. De allra flesta tillhör visst det släktet, tillade han. Och sjukdomsinsikten är mycket bristfällig.

Jag var fortfarande mystifierad av vad han ville och hur han kommit in under min soffa. Hans uträkningar om skivor och annat var märkliga. Jag måste försöka få klarhet:

- Jo Effehjulter ... började jag, bara för att raskt bli avbruten:

- Jag heter inte Effehjulter! Så kan väl ingen människa heta!

- Men du har ju sagt ... vi har ju alltid ... redan för länge sedan ...?

- Adjö! sade han snabbt och mycket bestämt och kröp in under soffan igen.

Jag böjde mig ned och tittade. Där var tomt.